Viewer discretion is advised.
God kväll! Igår var riiiktigt lyckat måste jag säga. Jag och Isabelle partade loss själva och det slutade med att vi befann oss på stureplan med Paradise Hotel Melissa. Haha. Vi hakade på dem en bit och tänkte göra sällskap till White Room men efter ett tag bangade vi av den enkla andledningen att vi var trötta och hungriga. En timme senare befann vi oss på Burger King i Odenplan och sedan tog vi taxi hem till mig EHHE lata tjejer men ändå...
Idag har jag och mamma shoppat loss. Jag har fått en ny morgonrock i sånt där jättelenagosedjur-material. Den känns som att svepa in sig i ett moln ungefär. Fast mysigare. En ny BH, två par trosor och en skjorta plockade jag också med mig hem och det kändes riktigt bra. Lite som en minijulafton. När jag och madre kom hem tittade vi på Ensam Hemma, my favorite christmas movie. Så himla mösig är den <3 Alldeles nyss satt vi och gjorde smycken utav det mamma köpte på Pärlshopen. Idag har helt enkelt varit en riktig mamma+dotterdag!!
En annan viktig grej som köptes var nya ansiktrengöringsprodukter som ska motverka akne, eftersom jag typ har fått världens sämsta hy den senaste veckan, av all stress som jag haft i skolan. Fan alltså. This haz 2 w0rk, annars orkar jag fan inte. Dåligt självförtroende here I come typ. Det finns nämligen två faktorer som kan döda mitt självförtroende totalt och det är (inte i prioriteringsordning):
1. Bad hair day. Som tur är, kan jag oftast sno ihop det till en tofs/knopp eller vira min halsduk över håret lite.
2. Finnar, torr hy eller blank hy, eller -värsta fall- alla tre i kombo. Detta är det värsta tycker jag, för det går inte att dölja med smink, då sminket gör att huden blir fnasig, finnara sticker ju ändå ut även om de har samma färg som resten utav ansiktet och blank hy -då menar jag flottigt blank, inte blank med en lyster- är bara jättejobbigt för då rinner sminket typ av.
Alltså jag har verkligen inte värsta bra hyn i vanliga fall, jag har ju finnar då också men det kan jag accpetera eftersom det är hanterbart, men nu är det helt extremt. Det är typ mount everest. Ursäkta att ni får en sådan detaljerad beskrivning men jag skrev faktiskt en varning i rubriken.
Ikväll blir en hemmakväll för mig. Är bara sugen på att varva ner och kolla på film hela natten.
Nu ska jag gå och umgås mer med min kära mor.
N-n-n-nervös?
HAHA fail på att det ser ut som att jag försöker lifta.
Ikväll blir det utgång. Har shoppat lite nya kläder idag (som belöning för veckans hårda arbete på gården) som behöver invigas. Ska senare möta Isabelle och dra till Color och senare ska Felicia och eventuellt hennes vänner haka på.
Idag har jag också haft redovisning utav talkshowen vi hade som uppgift i svenska. En fruktansvärd upplevelse för mig trots att jag bara hade tre ynka repliker. GUD säger jag bara.
För att göra en kort historia lång kan jag berätta lite om bakgrunden. Hela klassen blev indelade i grupper om fem under en svenska lektion, och fick i uppgift att skriva manuset till en talkshow som vi sedan skulle spela upp - i aulan. Så fort jag hörde ordet talkshow fick jag en klump i magen som skrek "NOOOOOOOOOOOO!" i slowmotion. Anyway, vi bestämde att vårt program skulle vara anpassad för femtioplussare och vi skrev ett roligt manus. Min roll var att jag skulle vara en tjej som var fruktansvärt ful och rynkig, från början, men som skulle få en makeover i programmet. Min första och längsta replik var "Det började när jag var tjugo år. Det var då jag fick min första rynka. När jag kliver på tunnelbanan flyttar folk flera säten ifrån mig och när jag går ut på gatan börjar barnen gråta." som svar på frågan "Berätta din historia".
Jag var som sagt redan nervös så fort jag visste att vi skulle göra en talkshow. Men jag blev otroligt lättad när jag såg hur lite jag skulle behöva säga. Jag blev faktiskt riktigt lugn av att veta det. Men så kom domedagen. Idag. Jag kunde knappt sova igår och låg och repeterade min lilla replik. På väg till tunnelbanan kände jag lite halvt ångest, men sedan när jag kom till skolan och träffade min grupp kändes det lite bättre. Fem minuter innan vi skulle göra entré på scenen i aulan fick jag typ panik. Kände mig helt knäsvag och jättestressad. När vi började entrén kändes det helt okej att gå in på scenen. Jag satte mig på stolen och låtsades lyssna på programledarens presentation av programmet. Och sen kom den. Meningen jag fruktat.
"......Berätta din historia! :)"
"...Jaaa du. Var ska man börja...? Hehe... Jo, det startade väl när jag var tjugo år..... (rösten börjar spricka lite och jag känner hur läpparna börjar rycka) .... Det var då jag fick min första rynka. (Läpparna rycker som fan och rösten blir gråtfärdig) ...när jag går ut på gatan börjar barnen gråta... (GRÅTFÄRDIG RÖST!)....Och när jag åker tunnelbana........(vid det här läget kände jag hur tårarna inte var långt borta).....*sänker huvudet* .....Det är svårt....."
"...EH... jag förstår det. Ja för att gå vidare..."
Jag. höll. seriöst. på. att. börja. gråta.
I. AULAN.
Efter att vi blivit klara med talkshowen skämtade jag till mina övriga gruppmedlemmar om att "jag levde mig typ in i det så mycket så jag nästan började gråta HA-HA-HA!". Dock tror jag inte dom förstod ätt jag seröst höll på att börja gråta. TUR att min roll var typ skriven för att man skulle vara ledsen för annars hade det ju blivit skitpinsamt!
Skönt liksom. Jag kommer aldrig våga prata inför folk igen. Grejen är att jag är inte nervös för att prata intför folk. Jag är nervös för att se nervös ut. Som att mina händer skakar. Det gör dom nästan jämt. Men det i kombination med att man håller i ett (fladdrande) papper och står inför trettio pers och försöker hålla ett skitointressant tal om amerikanska religionen, ser jättetafatt ut. Och det gör mig nervös. När jag ser nervös ut. Tack vare detta har jag börjat bli nervös på riktigt och nu har mina dumma läppar börjat rycka (sådär som dom gör när man försöker stänga inne gråt). Och min röst ska vi inte tala om ens, den håller bara inte. Jag blir helt gråtig. Hela jag förvandlas till en gråtande sörja som borde springa hem till mamma och stanna där, typ.
Jaja.... vad ska man göra?
Tisdag 26 oktober
Hola amigos! Nu har det kommit en stund i mitt liv där jag känner att jag måste ta en seriös paus från mitt ihärdiga(sajkens moster) pluggande. Jag försöker verkligen men barnet inom mig vill bara inte. det är inte helt lätt då va.
Just nu sitter jag och pluggar Historia. Jag ska skriva en rapport om ett land/regions historiska utveckling under 1800- och 1900-talet, samt inkludera lite kommentarer om aktörernas perspektiv på diverse händelser. Så om det är någon här som sitter inne på lite intressant och samhällsinriktad information om Australien är dem välkomna att droppa en liten kommentar i fältet nedan!!!!!1111 Det är så sjukt svårt att leta information tycker jag. Det enda som poppar upp just nu är wikipedia, och det är den enda hemsidan vi absolut inte får använda. Det finns såklart fler hemsidor vi inte bör använda men wikipedia är strängt förbjuden och det är ju konstigt eftersom det bara är där man kan hitta någon jävla information om Australiens historia. Why? DÄRFÖR ATT INGEN ANNAN TYCKER ATT DET ÄR INTRESSANT ATT SKRIVA EN JÄVLA RAPPORT OM OLIKA AKTÖRERS SYN PÅ ETT LANDS HISTORISKA UTVEKLING!!!! THAT'S WHY!
Åh om jag bara kom på ett bra sätt att förvalta mina agressioner gentemot skolan och omvända dem till passion vore det superb! Hmm, ny Ungt Företagande idé månto?????
dagens outfit: synliga BH-band och brottarlinne. finns att köpa på www.backtothe90s.com
Just nu
Nu sa läraren precis om ett exempel på overheaden:
"Här är det bra för här ser man skillnad på rubriken och brödtexten. Man kan också använda sig av versaler i rubriken. Ni vet vad versaler är va?"
"ÖÖÖÖÖH NÄÄÄEH JAG GÅR BARA SVENSKA C!!!!" DUMBASS!!!
Skolstart.
Jag tror att det kommer att gå bra. Jag tror att allt kommer lösa sig så småningom. Pusselbitarna kommer nog tillsut falla på plats. Jag har ju två äldre systrar som har gått igenom detta redan, på två helt olika sätt.
Emelie bodde hemma några år och jobbade först. Sedan skaffade hon en egen lägenhet och bodde där några år till, medan hon funderade på vad hon skulle jobba som i slutändan. Plötligt, när hon satt och kollade på utbildningar, dök rubiken "Tandhygienist" upp framför hennes ögon. Hon beslutade att lämna staden för att åka till Umeå och plugga. Klar med utbildningen letade hon jobb. I stockholm fanns bara jobb på äldrevård och det tyckte hon inte lockade särskilt mycket, så hon flyttade till Kalmar. Efter några år i Kalmar träffade hon sin nuvarande pojkvän och idag väntar de barn.
Mikaela bodde hemma en ganska kort stund innan hon flyttade till Oslo i Norge. Där bodde hon i en trång etta med många utav sina kompisar. Under några år jobbade hon som servitris på Scandic hotell och som dagisfröken. Hon sparade ihop pengar till en lång jorden-runtresa. När hon kom tillbaka efter resan tog hon jobb som lagerarbetare på ett stort företag. Där arbetade hon sig upp och blev slutligen chef över sin avdelning. På jobbet fick hon många kompisar och det var där hennes nuvarande sambo/fästman också jobbade. De blev tillsammans efter några år i Norge och flyttade ihop. Efter något år beslöt de sig för att flytta hem till Sverige och bodde bland annat i vår källare och på vårat landställe innan de hittade en egen lägenhet. Båda utbildade sig till ekonomer och idag har de en son på 15 månader.
Livet löser sig.
&#¤@£%!!!!!!!!!!!
När jag går in på tele2:s hemsida för att köpa iphonen står det "Går inte att beställa just nu. Välkommen åter" Man ba: VAAAAAAAAAAAAAAAAAA??!?!?!??!?
Vadå går inte att beställa? Är den slut eller?? Skriv DET i så fall. "Går inte att betsälla just nu" låter ju som att det är typ fel på internetsidan och därför går det inte just nu. Jag blir så trött på det. Och sedan går jag in på SIBA.se istället och ska ringa dem och se om dem har iphonen. Då kan man bara ringa till kundtjänst över SIBA AB. Alltså ingen enskild butik. OCH DEN KUNDTJÄNSTEN ÖVER SIBA AB HAR INTE ENS ÖPPET PÅ HELGER!!!!!!!!!! #¤%&%¤!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Ni vet när man inte kan få något och bara vill ha det mer just därför?
Jag känner att jag totalt tappat mitt jävla tålamod och bara vill ha min jävla iphone här och nu.
FÖR. I. HELVETE.
God kväll!
Jag och My i vår fina film
Nu ska jag försöka mig på ett skrivet inlägg som en avbrytare till alla(..eheheh som att det är typ 50 stycken...) vloggar som hamnat på rad. Jag vet inte riktigt varför jag gillar att göra vloggar så mycket. Det är mycket jobbigare än att skriva eftersom man måste redigera och fixa, och jag har aldrig något vettigt att prata om utan det blir mest random shit liksom. Det är nog det att jag tycker att det är så kul hela grejen. Spela in, redigera och fixa. Jag har egentligen aldrig varit särskilt mycket för att skriva. Men nu ska jag försöka uppdatera min blogg mer, för jag tycker faktiskt att det är kul att hålla på med den. Det är bara det att man glömmer ibland liksom.
Jag som bög och My som downie :)
Imorgon ska jag upp i ottan, nämligen klockan sju på morgonen. Jag ska jobba hos pappa klockan 08:00 till cirkus 17:00. Det ska bli... intressant. Det var ett bra tag sedan jag jobbade och - tro det eller ej - så har jag faktiskt mycket att göra nu där i det lilla kontoret på Tallkrogsplan.
Imorgon efter jobbet kanske jag och Isabelle ska på Cosmonova. Jag har aldrig varit där och någon gång ska väl vara den första. Både jag och Isabelle har en förkärlek till hajdokumentärer och vattenliv i allmänhet så vi ska försöka se någon sådan film. Just nu verkar det tyvärr bara finnas dinosauriefilmer i 3d available. Men då får vi ta en sådan i alla fall för jag ska fan ha gått på Cosmonova MINST en gång i mitt arma liv.
Två väldigt osnyggt placerade bilder, men strunt samma.
Men jag skulle kunna gå på dinosauriefilmen av en andledning och han heter Ross Geller! :D Han är ju besatt av dinosaurier så so can I be liksom! Fan vad sajkat det skulle bli om man går ifrån Cosmonova imorgon med ett nytt intresse, slutar skolan och utbildar sig till paleontolog! Vad snopna alla skulle bli. Hahahaha. Nu är jag trött som FJANDINN och ska sova lite gott innan jag ska upp om typ fem timmar och tävla med skrivbordet om vem som kan leka zombie bäst.
PUSS PUSS OCH GODNATT!
Vlogg
Här är då min vlogg. Den läggs in lite sent för videofy strular som fan.
Btw, tack för den thumbnailen, VIDEOFY! :@
För mycket fritid eller en obotlig stalker?
Facebook. Ersätter eller mildrar det vårat behov av kontakt?
Efter att, lite halvt besatt, kollat hans profil ungefär var fjärde timme inser jag att mitt beteende antagligen är utöver det normala. Det är inga nya saker jag kollar när jag går in på profilen. Jag måste bara in. Jag bläddrar inte igenom några bilder. Det har jag redan gjort tillräckligt. Jag kollar bara loggen. "Bara" loggen. Det jag fiskar efter är information. Vad gör han? Vad tänker han? Vad tycker han är roligt och vad dissar han? Varför är jag så besatt? Är det för att jag inte har något bättre för mig eller tycker jag att hans liv är så fruktansvärt intressant?
Egentligen tycker jag faktiskt inte att det är särskilt kul eller spännande att kolla profilen hela tiden. Det är mer som ett beroende. Ett sug. Som att han är nikotinet och profilen är cigaretten. Som att jag vill åt honom, men tar profilen eftersom det tillfredsställer(inte på det snuskiga sättet) mig för en stund tills det är dags för en ny dos.
Istället för att kolla profilen denna gång(det har gått ca 4 timmar sedan sist...) beslöt jag mig för att skriva ett blogginlägg för att se om det är ren rastlöshet eller besatthet. Just nu, lutar det faktiskt åt rastlöshet. Jag känner mig ganska nöjd med att blogga istället. PUH! Det känns ganska skönt. Jag kanske borde börja blogga mer helt enkelt.
