Skolstart.
Idag om 2 timmar och 8 minuter ska alla treor på kärrtorps gymnasium sitta i aulan och vänta på upprop. Jag antar att uppropet idag kommer vara extra långt och extra informativt eftersom det här är vårat sista år som skolelever. När detta sista år tagit slut ska vi kastas in i vuxenvärlden. Vi ska hitta jobb på riktigt, börja tänka på att flytta hemifrån, skaffa körkort och så vidare. Det ska bli.... spännande? häftigt?...ångestframkallande?
Jag tror att det kommer att gå bra. Jag tror att allt kommer lösa sig så småningom. Pusselbitarna kommer nog tillsut falla på plats. Jag har ju två äldre systrar som har gått igenom detta redan, på två helt olika sätt.
Emelie bodde hemma några år och jobbade först. Sedan skaffade hon en egen lägenhet och bodde där några år till, medan hon funderade på vad hon skulle jobba som i slutändan. Plötligt, när hon satt och kollade på utbildningar, dök rubiken "Tandhygienist" upp framför hennes ögon. Hon beslutade att lämna staden för att åka till Umeå och plugga. Klar med utbildningen letade hon jobb. I stockholm fanns bara jobb på äldrevård och det tyckte hon inte lockade särskilt mycket, så hon flyttade till Kalmar. Efter några år i Kalmar träffade hon sin nuvarande pojkvän och idag väntar de barn.
Mikaela bodde hemma en ganska kort stund innan hon flyttade till Oslo i Norge. Där bodde hon i en trång etta med många utav sina kompisar. Under några år jobbade hon som servitris på Scandic hotell och som dagisfröken. Hon sparade ihop pengar till en lång jorden-runtresa. När hon kom tillbaka efter resan tog hon jobb som lagerarbetare på ett stort företag. Där arbetade hon sig upp och blev slutligen chef över sin avdelning. På jobbet fick hon många kompisar och det var där hennes nuvarande sambo/fästman också jobbade. De blev tillsammans efter några år i Norge och flyttade ihop. Efter något år beslöt de sig för att flytta hem till Sverige och bodde bland annat i vår källare och på vårat landställe innan de hittade en egen lägenhet. Båda utbildade sig till ekonomer och idag har de en son på 15 månader.
Livet löser sig.
Jag tror att det kommer att gå bra. Jag tror att allt kommer lösa sig så småningom. Pusselbitarna kommer nog tillsut falla på plats. Jag har ju två äldre systrar som har gått igenom detta redan, på två helt olika sätt.
Emelie bodde hemma några år och jobbade först. Sedan skaffade hon en egen lägenhet och bodde där några år till, medan hon funderade på vad hon skulle jobba som i slutändan. Plötligt, när hon satt och kollade på utbildningar, dök rubiken "Tandhygienist" upp framför hennes ögon. Hon beslutade att lämna staden för att åka till Umeå och plugga. Klar med utbildningen letade hon jobb. I stockholm fanns bara jobb på äldrevård och det tyckte hon inte lockade särskilt mycket, så hon flyttade till Kalmar. Efter några år i Kalmar träffade hon sin nuvarande pojkvän och idag väntar de barn.
Mikaela bodde hemma en ganska kort stund innan hon flyttade till Oslo i Norge. Där bodde hon i en trång etta med många utav sina kompisar. Under några år jobbade hon som servitris på Scandic hotell och som dagisfröken. Hon sparade ihop pengar till en lång jorden-runtresa. När hon kom tillbaka efter resan tog hon jobb som lagerarbetare på ett stort företag. Där arbetade hon sig upp och blev slutligen chef över sin avdelning. På jobbet fick hon många kompisar och det var där hennes nuvarande sambo/fästman också jobbade. De blev tillsammans efter några år i Norge och flyttade ihop. Efter något år beslöt de sig för att flytta hem till Sverige och bodde bland annat i vår källare och på vårat landställe innan de hittade en egen lägenhet. Båda utbildade sig till ekonomer och idag har de en son på 15 månader.
Livet löser sig.
Betraktelser
TACK TACK!!
